Näs sockendräkt

av DräkterJH

Så kom de till – sockendräkterna i Näs

Anna-Brita Malmsten

Dräktens tillkomst

I början av 1900-talet vaknade ett intresse för folkdräkter i Sverige. Med folkdräkter menades de högtidsdräkter som folk bar under 1800-talets första hälft. Under senare delen av 1800-talet, när industrialismen kom och självhushållet började upplösas, försvann också det traditionella dräktbruket.

I Jämtland tog länsmuséet 1933 initiativ till en inventering av dräktbruket i länet. I Näs socken var det prästfrun Rut Parkman som var den drivande kraften. Tygprover samlades in från olika byar och skickades in till länsmuséet. Lisa Björklund i Kloxåsen omnämns särskilt som insamlare av ett stort antal prover. Av dessa prover sammanställdes tre alternativa dräkter. Modell till dräkterna anses en dräkt som burits av Anna Ersdotter från Oldberg vara. Hon var född 1824 och dödades av ett blixtnedslag i Månsta 1876. I Jämten 1934 beskrivs en dräkt med bl.a. blå väst som Näs-dräkt. Men de kvinnor i Näs som började väva dräkter, valde ett annat alternativ med röd väst. 1935 deltog kvinnorna från Näs i sina nya dräkter i den stora dräktparad som anordnades på Jamtli. Ingeborg Jonsson, Grönviken och Anna Ekström, Bjärme, var bland de första kvinnorna i Näs som vävde sina dräkter. Ingeborgs dräkt och Annas väska står nu som modeller för Näsdräkten på ”Minnesbanken” i Gamla museet. Där finns utförlig beskrivning på hur dräkten skall utföras och historisk bakgrund till de olika delarnas utseende.

Dräktens delar

Kjolen har sin förebild i en väst som Margit Stensson, född i Lars-Lars, Månsta 1888 sytt av några randiga tygstycken, som fungerat som stoppning i en gammal kudde. Det är färgerna och randordningen i dessa tygstycken som nu finns i Näs-dräktens kjol. Eva Hallkvist, Månsta, har den gamla västen i sin ägo.

Förebilden till blusen är en blus som bars av förut nämnda Anna Ersdotter. Hon var Ingeborgs Jonssons mormors moster. Blusen finns kvar hos Ingeborg.

I Näs hade kvinnorna av tradition burit ljus väst till vardags och röd väst till helgdags. Det var därför naturligt att man valde röd väst till Näsdräkten.

Förklädet har ingen historisk förebild. Det skapades i samråd med museet. Bården komponerades av Ella Nilsén, Jämtslöjd. Förklädesbanden till de första dräkterna vävdes troligen av Lisbet Jansson. ”Lisbet i Ådaln” född 1873, död 1945. De var i ljus linnevarp med rostrött eller mörkrött ullgarn som inslag och hade fläta och tofs i ändarna.

Mössan är i svart siden. Ingeborg har i sin ägo en gammal mössa som troligen burits av hennes farmors mor Märta Olofsson i Fåker, ”Oppstugu-Märta”, född 1833, död 1932. Den har ett broderat blommotiv i plattsöm och stjälkstygn. Under 30-talet tillkom ett annat blommotiv sytt i kedjesöm, ursprung okänt. Ogifta kvinnor skall ha broderade mössor, gifta enbart ett vävt band.

Stycket till mössan har sin förebild i ett stycke, troligen broderat av Anna Ersdotter. Det finns i en märkbok tillhörig henne och daterad 1838.

Anna Ekström är född och uppväxt i Gäle. Hon och systern Betty vävde tyget till sina dräkter och Beda Holst från Mon i Gäle, sydde dem. Beda Holst hade en morfar, Olof Olofsson, ”Ol´Abrahams Olle” kallad. Han hade lämnat efter sig en skräplåda och i den låg en gammal väska. Den hade baksida av skinn och framsida av blått ylletyg med broderier och applikationer av bomullstyg. Spännen och bygel av mässing. Anna sydde en nyväska i svart ylletyg och flyttade spänne och bygel till den nya väskan. Den är nu förebild för väskan till Näsdräkten.

Halsklädet eller schalen har av tradition sett olika ut. Den kan vara av bomull, ylle, linne eller siden. Schalspännet kan vara av silver eller förgyllt. De gamla var ofta hjärtformade med hängande löv.

Strumporna var tidigare av hemspunnet ullgarn. Numera är bara kravet att de ska vara röda.

Skorna ska vara svarta med bred, låg klack. Spänne i järn, silver eller mässing.

Mannens dräkt

Mansdräkterna förekommer inte i lika stor variation och utseende som kvinnodräkterna gör. Det är i regel västen som är specifik för en viss socken. I Näs efterfrågades en mansdräkt först 1965. Av de tygprover från Näs, som fanns på museet, valdes ett i samråd med museichefen Lennart Björkqvist. Ida Lindblom i Bjärme vävde tyget och Arthur Nestler och John G. Larsson blev de första bärarna av Näs-västen. John G. Larssons Näs-dräkt skänktes till Hembygdsföreningen vid hans bortgång och finns nu att se i Stenstugan, Bleka.

Källor: Minnesbanken, Gamla museet. Kvinna i Näs

Detta har publicerats i Näsbygden år 2000.

Denna webbplats använder sig av cookies. Genom att klicka OK utgår vi ifrån att detta godkänns av dig. OK Läs mer