Ragundadräkten
I Jämtland/ Härjedalen påbörjades år 1933 det i särklass märkligaste dräktarbetet i vårt land. Initiativet togs av dåvarande landshövdingens hustru, Hanna Rydh Munck af Rosenschöld, ordförande i föreningen Heimbygdas slöjdnämnd. Idén fick hon, enligt egen utsago, när hon reste med kronprinsparet genom länet under sommaren och då träffade en del folk som klätt sig i sina folkdräkter. Hanna Rydh tyckte att dräkterna var så vackra att de borde komma mer i allmänt bruk även i vårt län, precis som på så många andra håll i landet. Länsantikvarie Erik Festin och amanuens Lennart Björkqvist länsmuseet, var positiva till idén och arbetet satte igång på hösten samma år. Man skickade ut representanter från Jämtslöjd till de olika socknarna, för att se vad byombuden där hittat av dräkter eller dräktdelar i gamla kistor och bodar, för att sedan i samråd med ombuden kunna skapa nya dräkter av det material man funnit. Det började så spinnas och färgas garn och vävas tyger för att sedan sys dräkter. Ett tidskrävande arbete. Ett av ombuden i Ragunda var Greta Ehinger.
Under festliga och högtidliga former uppvisades resultatet annandag pingst 1935. Då tågade 1 200 kvinnor (och ett fåtal män) klädda i sina nykomponerade dräkter in på Jamtli, föregångna av fiolspelmän och med svenska fanor. En pristävling, för vackraste dräkten, var också utlyst bl a en stor pokal som skänkts av kronprinsessan Louise, paradens beskyddare. De förnämsta priserna erövrades av Lits och Kyrkås socknar.
Ragundadräkten som presenteras här är alltså den från åren 1933-1935. Mössan med svängda dragbandsveck är den som förekom före 1933, men som vi tagit tillbaka, den med raka veck tog man bara till sig år 1934 för att vara lika västjämtland. Töserna som hjälpt mig med bilderna är mina kära barnbarn, mannekäng är Erika Skoglund hemma på ängen i Pålgård. Fotograf är Sara Karlsson, också Pålgård.