På besök hos Märta Nylén i Trägsta. Eivor Eliasson och Berit Pålsson intervjuar.
Hur började det?
Det var vår landhövdingska doktor Hanna Rydh Munck af Rosenschöld som var intresserad av dräktforskning. Hon hade inbjudit två ombud från varje socken hem till residenset. Hon hade först frågat nere på Länsstyrelsen om gubbarna trodde att någon var intresserad av dräkter. Jaa, sa gubbarna. När det är frågan om kläder så är ju fruntimren alltid intresserade. Och så blev det. Vi blev uppmanade att försöka hitta någon gammal dräkt. Det fanns ju aldrig några fullkomliga dräkter. Det kanske fanns en kjolrandning eller ett stycke, en väska eller en väst. Och sedan så blev det ju Jämtslöjd. Det var mest rektorn på slöjdskolan, fröken Nilsson, som komponerade Hallendräkten. Vi hittade sent om sider bara en gammal kjol med tråkig randning. Då satte hon dit den gröna randen. Det var ju väldigt bra för det lyfter hela kjolen.
Har du inget minne sedan du var barn av att det var någon kvinna som använde dräkt?
Jo, det finns ju den här som dom kallar Birkadräkten numera. Det var på Birka Folkhögskola som det började och man sydde upp en dräkt. Jag vet inte om de hade hittat någon randning. Där hade dom olika randningar för olika årskullar. Därför att de färgade garnerna själva. Det var ju en hel del som hade dräkt. Dom kallade den för Jämtlandsdräkten. Men den var inte äkta sa dom.
Det skulle vara en dräkt för varje socken, och då skulle ni ha en egen för Hallen. Sa du vem det var mer än du som blev inbjuden?
Ja det var Märta Ivarsson i Kungsböle. Men hon var då lindrigt intresserad och det var jag också förresten.
Hur kom det sig att det var just ni som var inbjudna?
Ja, jag vet inte… Ja jag hade ju gått på Jämtslöjd så pass länge så dom kände mig. Ett helt år. Så dom ansåg väl att jag skulle vara intresserad. Men på den tiden var det ingen som var intresserad. Tänk att första gången det var parad, det dom kallade för Dräktparad, så var vi bara fyra från Hallen. Jag har ett kort som ni kan få se sen. Det var milda och Betty Lundin och jag tror att det var Stina Styr.
Hade man nya dräkten då?
Ja, då hade man den här nya Hallendräkten.
Var det flera sedan vid stora paraden?
Ja sedan var det stora paraden. Då var det många. Ja så många har vi aldrig varit från Hallen. Märta Ivarsson var inte med då heller, så hon fick aldrig det där smycket.
Den här första paraden var alltså 2 år innan den stor dräktparaden?
Ja, ett eller två år före.
Och första gången som ni var inbjudna till residenset då skulle ni söka dräktdelar och då hittade ni alltså kjolrandningen. Fast den blev förbättrad sedan. Hur blev det med västen?
De mönster som vi har idag är väldigt urringad och så en som går lite högre upp. Ja du, vi hade den väldigt urringade först. Och sedan, det var väl kanske någon som hittade en annan väst. Jag vet inte. Matilda Lundholm var väldigt intresserad. Hon var ju bland de första som var med, och hon försökte väl övertala andra också. Men det var inte så stort intresse. Det verkar som det är större intresse idag. Jaa, det verkar så.
Hur ofta träffades ni när ni började och skulle komponera eller sy till era egna dräkter?
Ja det var väl inget särskilt.
Inget som vi idag kallar studieverksamhet?
Nej det var inget särskilt.
Var och en sydde sin egen dräkt? Ja. Jag kommer inte ihåg om det var jag eller vem det var som vävde upp kjol- och västtyget.
Vet du hur det kommer sig att västen blev grön?
Det var väl för att det skulle matcha den där randen i kjoltyget. Ja det var inte många dräkter som var kompletta. Det var väl Kyrkåsdräkten som var mest och Sunne.
Hade ni kontakt med de andra socknarna och deras jobb med att få fram dräkter? Samarbetade ni eller träffades ni?
Nej det var inget. Var och en arbetade för sig med sitt eget.
Och så fick ni köpa och få hjälp med material på Jämtslöjd? Ja, dom hade allt som behövdes.
Så det var ingen som färgade sitt garn själv? Inte vad jag vet.
Hur var det med tyget till blusen?
Det köptes ju. Linne. Det var ingen som vävde linne inte.
Så tillbehören som tyll och band och kläde till väskan?
Det var Jämtslöjd.
Och sidensjalen?
Den fanns ju mest överallt i gårdarna. Här fanns det ju sjalar efter min farmor. Både svarta och en ganska stor sidensjal i mest svart. Och så en beige som jag hade mest till dräkten.
Beige var som till fest då?
Jaa det kanske det var. Jag vet inte.
Var det skillnad på svart och beige när du använde dom?
Ja, svart det var ju sorg.
Var det kyrksjal över huvud taget?
Nej det vet jag inte. Min farmor träffade jag ju aldrig för hon var död. Jag hörde aldrig dom prata om det. Idag kallar man de svarta sjalarna för kyrksjalar. Ja det var antagligen så här också för svarta sjalar fanns det ju gott om. Den var väl mest användbar också.
Hur var det med ytterplagg? Var det en stor sjal?
Ja. Jag vet ingen här inte. Jag har min mormors unghustrusjal. En stor härlig yllesjal.
Så har vi det här med väskbygel och skospännen. Hur fick ni tag i det?
Väskbygel, det var Lava Nilsson sent omsider, jag vet inte hur hon hittade den. Det var en gammal väska som hade funnits här i Hallen. Det var en järnbygel på den. Var den finns nu det vet jag inte. Och så var det broderat på den. Den väskan har vi nu.
Var hon född här nere i den gården där hon bodde?
Nej hon var född i Byna. Jag tror hon bodde där som ung. Lundins nere vid sjön. Det var precis ett likadant hus som Ol Nilssons med ladugård och bostad ovanpå.
Är det Lundinstället du pratar om?
Ja, Lundinstället. Hon var född Grönlund. Jag minns Grönlunds sedan jag var mycket liten. Dom bodde i byn. Jag tror att dom kom från Kall.
Jag tänkte om att om dom haft bygeln och väskan med sig därifrån?
Nej. Det tror jag inte. Nej, jag vet inte om hon hade hittat den här i Trägsta. Eller. Jag vet faktiskt inte. Man kan ju bara spekulera.
Det kan ju vara så att den fanns i huset när dom kom?
Ja det var ju ett väldigt gammalt hus där.
Fanns det någon här på byn som gjorde byglar? Någon kunnig, någon manlig förstås, hantverkare som gjorde byglar? För länge sedan?
Nej, inte vad jag vet. Jag har hört att bysmeden var duktig på det. Om det var järn från början så kanske det var bysmeden som… Jag undrar om det inte fanns en smed här i Hölåsen tror jag. Men om han gjorde byglar det vet jag inte. Jo, han var smed, ja. Det var mycket hantverkare här. Och klockaren och jordemoran bodde där nere där Lava bodde.
Det var aldrig någon skräddare inblandad när ni skulle sy dräkterna?
Nej, det var det inte. Jag kom att tänka på en ramsa som mamma pratade om från någon revy: I Högsta Goije och Backen Och ärligt folk på mon I Hammarnäset snor dom kattan I Trägsta gör dom skon. Jaha ja, det var en skomakare där nere där Lava.. När jag var barn så fanns det skomakare där.
Var köpte ni skorna?
Ja det var Burmans som hade skor som passade till dräkterna. Och spännen fanns inte. Byxspännen däremot till herrdräkten det fanns här.
Var det någon diskussion i samband med den här dräktparaden att det skulle tas fram mansdräkter?
Nej, det var det inte då. Det blev senare. Jag vet inte vem som var intresserad av det. Så det blev ju en mansdräkt så småningom. Det blev ju inte många som hade den tror jag. Fritiof Fredriksson hade. Ja då hade han en randning på västen som kallas ”Allmän Jämtland-Härjedalen.” Det är tydligen ingen specifik för Hallen.
Var det blå byxor eller? Han hade gula byxor.
Det var älgskinn. Jag såg honom en gång, han hade dräkten på sig. Och strumpor som var mönsterstickade vita och blå. Det vet jag för jag har stickat.
Du har inga kvar av dom eller mönster?
Neej. Om jag stickade skulle jag få en prick i himlen.
Sedan när ni sydde. Skulle man sy på gammalt vis eller skulle man sy på symaskin?
Man skulle egentligen sy på gammalt vis, men vi fuskade nog. Till första utställningen var det ju väldigt bråttom. Så min första blus är ett fuskverk men nu har jag en ordentlig sådan. Man kan inte kalla det fuskverk heller, det är fel att säga det om man har sytt på maskin. Man tog till dom hjälpmedel man hade. Jaa hade man haft maskin på den tiden så hade dom sytt. Ja, det som gick att sy på symaskin sydde man väl. Det underlättade ju. Och i synnerhet när det var bråttom. Det är bråttom ofta när det ska till en dräkt. Det var ju socknar som hade bra många deltagare. Lit och Strömsund och Kyrkås. Kyrkås tror jag visst Landshövdingskan hade en dräkt från.
Åkte ni in någon gång till residenset och visade vad ni höll på med?
Nej det gjorde vi inte. Inte förrän det blev den där dagen.
Och då skulle det vara klart?
Ja, vi fick fråga på Jämtslöjd. Där fick vi råd om hur vi skulle göra. Det blev Ella Nilsén som blev dräktexpert på Jämtslöjd sedan. Jag förstår det. För hon var ju väldigt duktig. Jag lärde känna henne de sista åren hon levde. Ja, jag kände henne vi var kamrater på slöjdskolan och goda vänner. Vi var väldigt mycket tillsammans. Hon var en fin människa Ella Nilsén. Det var ju hon som berättade, hon hade en Strömsundsdräkt, att ryggstycket mitt bak fick bara vara en tum bred på mitten. Dom hade två dräkter. Jag har sett två västmönster och det senare har normalt ryggstycke. Men det första var bara så smalt. Tänk va, det var ju som en BH.
Jo förresten underplagg. Fanns det någon särk till dräkten eller underkjol?
Nej det fanns inte.
Stickade ni strumporna själva? Eller fick ni köpa dom?
Nej vi köpte strumpor. De första var det Milda som stickade. Vi fick veta vilken färg det var på Jämtslöjd. De stumporna som du har är det lite mera blått i.
Inte tegelröda som jag har sett?
Jaså. Ja, jag misstänker att dom hade lite olika rödfärg på strumporna. Dom kanske färgade själva.
Stycket som hör till Hallendräkten. Var det din farfars mormor som haft det?
Ja, farfars mormor. Så var det ja. Det är ett väldigt gammalt stycke. Nu tittar vi på stycket som Märta tagit fram som hennes farfars mormor haft. Otroligt vackert. Och nu har Märta gjort en kopia av det. Och det är precis lika vackert. Sedan så har vi en skiss av väskan som också tillhör Hallen. Här finns mönstret uppritat. Ja det som jag sydde efter. Man tråcklade på tyllen på det här mönstret.
Du har sytt många stycken? Jag tror att jag har sytt tre. Otroligt vackert. Det där kan du få låna. Tack vad snällt. Då ska jag rita av det. Får vi låna det här också, från väskan? För det är lättare att rita av från en sådan skiss. Färgproverna måste vi också ha, från väskan. Dom finns här dom, det är yllegarn. Här är skissen på blusen ser jag. Säkert med mått. Och här är västen. Den senare. Det där är också blusen eller överdelen. Och där är det näversöm med brunkullor mitt fram, ett broderi. Ja just det, det var det. Och här är mönstret till västarna, båda modellerna. Här är modellen på väskan. Jag har ritat flera och sytt några mer också. Jag vet inte. Den här hustrumössan, alltså den gifta kvinnans mössa är ju helsvart. Hade ni något band på den? Nej, inget band. Ingenting. Bara stycket.
Här har jag en frågelista om dräckskick i Jämtland och Härjedalen, som dom skickade ut och ville ha tillbaka till Heimbygdas slöjdnämnd. Den här gäller Föllingedräkten. Fick ni någon sån här lista att fylla i?
Nej det hade vi inte. Vi hade ju så lite att gå efter. Här ser man att de har hittat saker som man antecknat om. Man ser ju den där boken Hembygdsdräkter. Där finns det många dräkter som dom har hittat. Men Hallen finns inte med och inte Marby heller. Eva har ju hittat en kjol till som visst var ännu äldre än den där första. Ni kanske vill se dom där korten från första paraden? Ja gärna!