Strömsdräkten
av Ingrid Jonsson, dräktombud i Strömsund.
Under min uppväxt var en av höjdpunkterna att gå upp på vinden hos mormor och klä ut sig i gamla kläder. Bland de höghalsade sekelskiftes-blusarna fanns även fina livstycken i brokad och rutigt ylle som passade bra på min 10-åringskropp. Jag tror det var där mitt intresse för folkdräkter och folkdans föddes. Det kittlade min fantasi om hur det kan ha gått klädda på gården för länge sedan. Mormor pratade om en tant som åkt runt i gårdarna och lånat gamla kläder. Det satt fortfarande lappar på livstyckena där man kunde läsa att Elise Svensson lånat plaggen. Dessa liv, några bindmössor, stycken och ett band som varit förklädsband finns nu i min ägo. I slutet av 70-talet sydde min mamma var sin dräkt åt mig och min syster. Den dräkten har jag haft mycket glädje av inte minst i folkdanssammanhang då jag bodde i Dalarna. Tankarna kring att bära dräkt har rört sig från att vara ”dräktpolis” till att fundera på hur man faktiskt bar dessa plagg då det begav sig vid 1800-talets mitt med drömmar om att utifrån gamla förlagor skapa en nygammal mångfald i ränder och materiel, men det stannar nog vid tanken. Här ska jag försöka ge en bild av 1930-talets Sockendräkt från Ström och ge en liten glimt av dess ursprung.
Bakgrund
Utifrån 1934 -års stora dräktinventering samlades Elise Svensson, Karin Nilsson (rektor på Jämtslöjds kvinliga slöjdskola) samt några andra damer gick samman och skapade det som blev Strömsdräkten. Den som bidragit med information om hur plaggen sett ut och burits var ”Tant Elise” Elise Svensson som svarade på museets frågelistor om folkdräkter. Som jag hört som barn så gick ”Tant Elise” omkring i gårdarna och lånade gamla folkliga plagg som hon dokumenterade bland annat i en pärm där hon samlat tygbitar från olika kjol, förklädesrandningar och förklädsband. Denna pärm finns att beskåda på hembygdsgården i Strömsund. Tyvärr har hon inte skrivit något om randningarnas härkomst. Det enda som blivit dokumenterat i hennes samling av tyg och bandprover är en bröllopsstass från Stamsele där hon berättar om gården och brudparet. Utifrån alla randningar i kjolar och varianter på olika livstycken i ylle, bomull och silke bestämmer man sig för två randningar; Risselåsrandningen och Stamselerandningen får både kjolar och livstycken. Ett brokadliv i matchande färg togs också fram utifrån en gammal förlaga, tyvärr har bristen på materiel har gjort att det inte längre tillverkas. Att färgerna skulle harmonera verkar ha varit viktigt då man komponerade dräkten. Helgdagsförklädets förebild sägs vara en sidensjal som någon av damerna använde som duk på pianot, den var rostfärgad med ränder i kanten i ljust beige. Förklädsbandet fick en rostfärgad botten och mönster i grått. Enligt uppgift av Rebecka Ström (i dräktkassetten på Jamtli) fanns originalet och förlagan till bandet hos fru Brita Wik i Grelsgård. Hon var min mormorsmor. Jag har kvar en bit av bandet och det är vit botten i bomull och rött mönster i ullgarn. När man ser Tant Elise samling av band från 1800-talet är färgställningen den samma i de flesta fall. Jag har inte sytt så mycket av dräkten själv men ska ändå försöka göra en beskrivning av en Strömsdräkten. Det är en av dräkterna från det nordjämtska dräktområdet där många detaljer är lika eller snarlika varandra då man tittar på orginalplaggen. Smalrandiga tyger med mörkbrun botten i en mängd olika varianter bar man i ”det Nordjämtska dräktområdet” då det begav sig.
I en liten skrift från 1945 -Några kommentarer till allmogeavdelningen i FEST-TÅGET vid BARNENS DAG I STRÖMSUND den 5 aug. 1945, berättar Elise Svensson följande: ”kvinnodräkten har bibehållit sig tämligen oförändrad under ett århundrade vad snitt, färger och materiel beträffar. Från bredrandiga (tre fingrar brett) med något smalare bottnar, övergicks så småningom till smalrandiga tyger, som likväl kan kallas ”Ströms ranninga” som ”Hammerdals raninga”. Något man kan ha i åtanke är vilka kläder det är man kopierat och använder som högtidsplagg vid bröllop och andra stora kalas. Om man läser bouppteckningar från 1800-talets början och mitt kan man se att det fanns kvinnor som endast ägde en sliten randig yllekjortel och ett slitet randigt ylleliv. Vad jag förstår var det deras gångkläder. Sidensjalarna och bindmössan var man säkert extra rädd om liksom spetsar och sidenband, sidenförkläden och skor. Elise Svensson berättar: ”Stycke, luva och siden-dukar på halsen användes aldrig anars än då det var någon kyrklig högtid, bröllop eller begravning”. I samma skrift berättar Elise Svensson om sjalarna om hur det var brukligt att ha flera sjalar samtidigt. Dessa skulle läggas lager på lager om halsen i djupa veck och fästes strax ovan midjan med en vacker brosch. Först kom ”Vit kle” av tunnt tyg eller tyll i tresnibb med två veck om halsen. ”Mella kle” en rosafärgad, enfärgad eller blommig eller rutig sidensjal i tresnubb och i två djupa veck om halsen. ”Ett mella kle till” i någon annan ljus vacker färg, exempelvis ljusblått lades också i två veck om halsen. Till sist ”Utta kle” skulle vara den grannaste sidensjalen också i två djupa veck om halsen.
Blusen/särken
De plagg jag sett som sytts under 1930-40-talet är korta överdelar i linne eller bomull ibland ihopsydda med en nederdel, båda enligt gamla förlagor. Med tiden har det utvecklats till en blus, med sprund i sidorna, som räckte en bit ner på låret. Kragen är en ståndkrage som en skorsten rakt upp med vackert hålsömsbroderi. Den hålsömmen härrör från brudsärken från Stamsele. Ärmarna är vida med ett liten rynk vid axeln och tätt rynkade nertill med en smal kval som hålls ihop med hjälp av ett smalt vävt band i vitt och rosa.
Livstycke
Det har funnits ett livstycke att använda vid högtider i vinröd sidenbrokad. Bristen på materiel har gjort att den försvunnit. Idag är det bara det randiga livet som används, det är sytt av samma tyg som kjolen. Ryggen är smal och mitt bak ”tre fingrar brett”. I nederkant sitter en liten skört ”skocken” fodrad med brunt ylle. Livstycket är fodrat med linne. Knäppningen är mitt fram och fästs ihop med hyskor och hakar kant i kant och ibland lagt omlott.
Kjolen
Kjolen består av 3 meter randigt ylletyg som rynkats ihop till passande vidd i midjan. Tyget ligger slätt över magen och knäpps ihop med hyskor och hakar mitt fram under förklädet. Mitt bak på linningen sitter en hake som fästs i en hyska som sitter under skocken bak på livstycket.
Förkläde
Det mest vanliga förklädet är det som kallas helgdagsförklädet. Det är rostfärgat med två ränder i beige längs med sidorna och i nederkant. Det som sägs i folkmun vara inspirerat av en duk på pianot. Det andra förklädet är vävt i randigt ylle i samma färger och ränder som i kjol och liv men med något smalare randning. Förklädet veckas med efterveck som möts på mitten. Förklädsbandet i matchande färger rost och grått till Risselåsrand-ningen och rött och grönt till Stamselerandningen. 5 alnar (3m) lågt som knyts i rosett i vänster sida med två öglor och två änder som hänger ner.
Strumporna
Då dräkten komponerades tog man fram roströda strumpor i tunt ullgarn. I tant Elise svar om dräkten kan man läsa att man bland annat bar röda strumpor i ull och det är vad man kan få tag på idag. Röda ullstrumpor ska det alltså vara som gärna hålls uppe med strumpeband. Tyvärr finns inga strumpeband till dräkten men det sägs ha varit smöjda (flätade) band. Har man behov av strumpeband kan man ta något som passar eller själv ta en titt i Tant Elise samling av band på Hembygdsgården och kopiera.
Skor
Skorna ska vara svarta med låg klack, plös och spänne. Vanligast idag är att spännet är gjort av mässing.
Väska
I Ström har man en väska som är lite olik andra väskor då det inte finns något broderi på väskan. Det sägs att en jaktväska varit förlaga, men den följer gängse regler då det gäller utseendet på folkdräktsväskor i övrigt. Det kan vara så enkelt att det inte fanns någon gammal förlaga från just Ström som gjorde att man lämnade väskan utan broderi. Den har en bygel av mässing som fästs i kjollinningen med en krok. Tyget är rödbrunt och bak-stycket är i skinn. Foder i linne. Kanske de damer som komponerade dräkten tyckte att det var snyggast med en obroderad väska? Det får vi aldrig veta, men som kuriosa kan jag berätta att det finns ett gammalt fotografi på Karin Nilsson i Strömsdräkt med broderad väska.
Sjal
På 30-talet komponerades en sidensjal till Strömsdräkten med rosa botten och smala ränder i gult och grönt. Denna sjal vävdes på beställning. Idag använder man importerade sidensjalar precis som på 1800-talet, i den färg man själv tycker passar.
Ytterplagg
Tyvärr finns inget ytterplagg till Strömsdräkten utifrån gammal förlaga. Däremot designade Karin Nilsson en cape till dräkten som man kan använda. Den har jag tyvärr inga uppgifter om. Det förekommer också att stora yllesjalar används som ytterplagg idag. (Inte mode då dessa plagg bars ursprungligen men praktiskt och varmt vid behov)
Mössa
Svart bindmössa för vuxen/gift kvinna och rosa för unga flickor. Formen på mössan är den så kallade Nordjämtska modellen med vikar i hjärtform mitt fram. Mössan ska prydas av ett mönstrat sidenband som fästs under kanten bak på mössan.
Stycke och spets
Spetsen, en knypplad spets som rynkas och sys fast i stycket. Man kan även använda fabrikstillverkad. Det finns en bra sömnadsbeskrivning för mössa och stycke från nordjämtland att köpa på museet. Spetsen ska rynkas så att den ligger mot huvudet och döljer håret. Den ska följa mössans rundning och de båda spetsbågarna möts mitt fram nedanför spetsen på mössan.
Smycken
Ett runt brosch med små löv som hänger i underkanten eller liknande. Halssmycke om man vill vara ”korrekt” ska detvara ett halslås. Ett rektangulärt eller ovalt halssmycke som vilar i halsgropen med två eller tre kedjor runt halsen. Det gjordes kopior efter gammal förlaga på 30-talet men de är nog inte så lätta att få tag i idag. Förlagan finns avbildad i Lennart Björkqvists bok ”Jämtlands folkliga kvinnodräkter”.
Underkläder
Dessa kan man, om man vill, passa på att lämna hemma då de inte var uppfunna för allmogen vid 1800-talets första hälft. Det är dessutom lättare att få livet att sitta snyggt utan BH.
Nu har jag återgett det jag vet om Strömsdräkten. Nu är det upp till dig hur du vill göra när du bär din dräkt. Det finns ingen lagtext som innefattar klädsel i Sverige tack och lov. Bär din dräkt med stolthet såsom du själv finner bäst. Till sist ett citat efter Karin Nilsson, inför den stundande dräktparaden, ur Jämten (troligtvis 1935) ”Det skulle glädja oss, om här framlagda resultat kunde bli till någon ledning och hjälp för dem, som själva på allvar vilja upptaga tillverkningen av folkdräkterna och bära dem.” Lycka till!