Av Inga-Britt Norelius, Textilombud
I början av 1940-talet erhöll Norderö JUF-förening ett fint gammalt bondehus från en gård i Önsta by. Det överläts senare till Hembygdsföreningen och flyttades till en lämplig skogsglänta i Trusta by. Huset renoverades pietetsfullt, invigdes 1948 och blev en trevlig lokal för föreningsmöten, samkväm etc. Vi som var unga då på 1940-talet såg som i andanom oss själva vackert dräktklädda dansande någon gammal nigpolska över de breda tiljorna. Det var då som drömmen om en sockendräkt blossade upp. Men hur skulle den se ut?
En man från ön hade plockat fram tygbitar som hade tätat timret i en gammal lada. Med hjälp av dem försökte vi hitta de färger som skulle kunna ingå i ett kjoltyg till dräkten. Så blev Norderödräkten till i våra tankar. Intresset var stort och stärktes i och med detta. Lagandan och samhörigheten likaså! Nästa steg blev att förverkliga drömmen. Vi bobinade, varpade, drog på, solvade, knytte upp, knytte ner och spolade i snabb takt. Det blev ett riktigt lagarbete. Alla vävde sitt eget tyg, även västtyg och förklädestyg. Blustyget vävdes i halvlinne av några. Schalen vävdes på 1980-talet. Så gick det till.
Min egen sockendräkt användes senast av mitt 17-åriga barnbarn i samband med broderns konfirmation i Sunne kyrka. Den passade henne perfekt! Det gladde mig mycket att hon ville bära den och att den kom till användning.